Dethär är ingen bra söndag. Jag mår fruktansvärt dåligt och jag har hur mycket läxor och inlämningar denna veckan. Jag känner att jag börjar gräva min egen grav. Jag orkar inte så mycket längre så jag vet inte alls hur dethär ska gå. Jag kämpar varje dag men vad kämpar jag för? Kämpar jag för min familj som inte ens verkar vilja ha mig i livet? Inte alla men vissa. Kämpar jag för mina vänner, som vissa av dom är så jävla falska så man vill skjuta dom? Är det dom man kämpar för? Nej jag kämpar för alla dom som visar att jag är värd ett lyckligt liv. Jag kämpar för mina älskade vänner som visar mig världen och att det finns ljusa stunder också. Vad hade jag gjort utan mina vänner. Jag är lycklig med dom. Men så fort jag blir själv mår jag dåligt igen och jag fäller tår efter tår efter tår. Mitt hjärta slår hårt mot min bröstkorg och jag är redo att ta steget utför kanten och kasta mig mot ett lyckligare liv. Men kommer det lösa någonting? Jag lär nog aldrig få veta det. Det finns en låt som får mig att tänka, en låt som får mig fälla en tår och som verkligen betyder mycket för mig. Jag lyssnar på den flera gånger om. När den är slut går den om igen och så har det varit hela dagen. Låten heter where'd you go med Fort Minor. Det är kärlek för mig och den ger mig insperation till att skriva om mig själv och mitt liv. Jag älskar den och jag älskar alla mina vänner som har hjälpt mig i livet. Men nu ska jag duscha och sen ska jag och mamma kolla film. Vi hörs sen. Glöm inte frågestunden. Jag ska se om jag hinner med och svara nu i veckan. Det är ganska körigt så jag kanske inte bloggar så mycket. Men jag lovar att ni ska få desto mer bilder. Peace & Love!