Tårar rinner för min kind, hålet i mitt hjärta är alldeles för stort. Orkar jag en, två , tre dagar till? Ljuset flyttar sig allt närmare. Är det min tur nu? Att lämna jorden, att vara där han är. Vingar på min rygg, flyga in i drömmarnas land och lämna endast droppar blod efter mig. Är det min tur att ge världen plats för någon annan. Jag orkar inte mer, stegen till helvetet är närmare. Jag befinner mig i en bubbla av svek, lögner och tomma ord. Jag vill lämna denna stig jag så länge vandrat på, lämna de som fick mig le endast den lilla stunden. Det finns så mycket svåra beslut i livet. Men jag, jag har inga möjligheter alls. Man kan planera sitt liv i detalj ,så utförligt, så perfekt. Men hur mycket man väl planerar så kommer det aldrig bli som man tänkt. Allting förändras dag till dag och alla människor lämnar jorden. Kanske inte idag, kanske inte i morgon... men alla gör det. Olycka, olycka i mina ådror. Bränner på armen , svider. Men så obeskrivligt härligt. Hjärtat slår hårdare, pulserar i min arm. Det röda flyter, rinner. Fläcken blir större och större. Och nu? Vart kommer jag hamna, kommer det vara en lycklig plats. Öppnar ögonen och trycker med handflatan. Måste stoppa det röda. Det snurrar så härligt i mitt huvud. Jag blir tyngre. Faller till marken och bli liggande...