Det må ha gått många månader sedan du försvann ur min famn. Det må ha lättat en aning på sorgen i mitt hjärta men något som aldrig kommer bli enklare är saknaden efter att få sova vid din sida, gosa in ansiktet i din gyllene päls. Att få se dig vandra på alla fyra gör mig så glad. Att du fortfarande är vid liv och är lycklig ger mig styrka. Jag vet att det är för ditt allra bästa, du är lyckligare när du är där du är. Men att inte ha dig här är så olidligt tufft. Att veta att du nu är dessa mil ifrån mig, att veta att jag inte kan knäppa med fingrarna för att få se dina vackra ögon lysa av lycka gör mig så svag. Varje dag är tuff men jag kämpar mig upp. Det finns dom som har det så mycket tuffare. Men du min ängel ska veta att med dig vid min sida står jag på stadiga ben, jag tar mig upp , jag har valt rätt väg och det vet jag. Jag visste att jag inte ville dö jag ville bara komma bort ett tag. Men att jag nu inser att det inte hjälper med ett rakblad mot min handled, jag insåg att sorgen inte hänger med ut i floden blod som rinner ner för mina armar. Det var min drog för att komma bort från min omgivning. Det var min räddning, för stunden i alla fall. Men nu har jag folk omkring mig som kämpar för mig och det finns folk som tror på mig. Folk som faktiskt tror att jag kommer klara dethär och det gör mig självklart stark och självständig. Jag Amanda Scherbetz ska bli en självständig människa som till slut kommer stå på egna ben, som kommer gå på stan med ett leende på läpparna och om någonting trycker ner mig så jobbar jag mig sakta men säkert upp till toppen igen. Ingenting ska få förstöra mina framtids planer om Kungsbacka. Ingenting ska få krossa min dröm om ett liv bland änglar. Tack vare min familj , mina fina vänner och alla som hjälpt mig genom dom här 3 och ett halvt åren. Dom ska ha ett stort tack. Mitt hjärta har fått en stor plats där jag kan placera in all lycka som finns i mitt liv, allt som får mig och le, allt som får det att bubbla i magen. Alla dessa svarta moln som svävat inom mig så länge är snart ute och då ska jag få världen och lysa med mitt leende. Jag ska visa världen att allting är bra. Att jag är jag. Man lever bara en gång och man ska leva med stolthet. Och det är vad jag tänker göra. Ta mig i kragen , ge järnet och vara förebild för alla som vart i min situation. Jag ska hjälpa dom som lever inom dessa mörka murar. Jag ska hjälpa dom upp över muren så dom faktiskt kan se att det finns en värld av ljus, skratt och glädje. Jag tänker visa världen att jag kan stå på egna ben. Jag vill tacka dom som ställt upp för mig och som hållt ut och väntat på mig. Jag förstår även dom som övergivit mig. Dom som inte stog ut dom som fick nog och stack. Jag kan förstå det och det är självklart tråkigt. Men jag förstår er. Jag är mig själv igen och det har jag bara er och tacka och självklart mig själv. Jag ska möta ljuset på halva vägen!
