Mitt liv!

Ville kolla om gräset var grönare på andra sidan!

I bloggen kanske ni tycker jag framstår som den snälla,glada , posetiva tjejen. Som alltid skriver om hur min dag vart med mina kompisar och skolan och allt bra i livet. Men egentligen är inte allting frid och fröjd. I 15 år har jag torterats av hemska tankar, Blivit misshandlad av mig själv och jag har skadat mig själv om och om igen för att folk ska förstå att jag mår inte bra... När jag pratar med någon som jag tror förstår så får man höra såna saker som; amen lägg av amanda, sluta nu, fan vad töntig du är som beteer dig såhär. Vad är det med dig varför tycker du så synd om dig själv osv... Men den hela sanningen är att jag vill bara att folk ska förstå att mer än halva mitt liv har bestått av självmordsförsök, tårar på min kudde och ensamma nätter. Jag har verkligen försökt behärska mig. Försökt leva ett vanligt liv och försökt framstå som den glada posetiva amanda. Men jag har fått nog. Jag klarar inte mer, jag blir ledsen hela tiden och jag blir arg för minsta lilla grej. Dom jag älskar försvinner en efter en från mig och jag känner mig bara mer och mer ensam. Och jag vill inte tortera mig själv längre så det hade vart så himla skönt och bara få lämna denhär världen och se om mitt nästa liv blir bättre. För jag står inte ut länge till med dethär. Jag tycker det är jobbigt och det är verkligen inte lätt när man är ensam heller. Jag har underbara vänner och en underbar familj som ställer upp men ibland räcker inte det. Jag hade velat att någon här i livet hade vart som jag och vart med om samma saker så man kan få lite hjälp och någon som verkligen förstår vad man har vart med om. Att vara jag är inte lätt, och jag vet att ingen hade klarat en dag i mitt liv. Jag har världens bästa föräldrar och världens bästa vänner som ställer upp och utan dom hade jag vart härifrån för länge sen. Jag har försökt ett ANTAL gånger och ta mitt liv men jag har alltid blivit stannad. Så antingen vill gud att jag ska leva och fortsätta tortera mig själv eller så kommer min tur tillslut. Min tur att vara lycklig och älskad. Jag vet inte det är väl bara och vänta och se. Men jag orkar seriöst inte mycket längre. Jag vill bara lämna mark och komma till stället som kallas himmelen!