Att veta att du aldrig kommer komma tillbaka till mig gör livet rätt så hopplöst.
Men att samtidigt veta att du har det bra ger mig styrka.
Jag vill inget hellre än att ha dig hos mig och jag undrar om du skulle komma ihåg mig om vi sågs.
Jag har så många tankar över hur det skulle vara att få hålla dig i min famn igen.
Att få springa och leka med dig som vi alltid gjorde förut. Jag är rädd att du ska behandla mig som vilken annan främling som helst. Jag vill så gärna ha dig tillbaka. Jag förtjänar inte och förlora dig. Jag förtjänar ingenting av det här. Det skulle vara du och jag föralltid. Jag vill inte få en suddig bild på dig varje halv år inte veta hur du mår. Om du gjort något roligt som man kan berätta vidare för familj och vänner. Jag vill ha dig hos mig tills den dagen vi skiljs åt av döden. Jag vill inte få ett sms eller mail om ett några år och veta att du är död. Jag vill ha alla minnen av dig samlade i mitt hjärta. I mina ögon. I min röst. Jag vill vara den som skickar bilder på dig. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket och det har inte vart enkelt för mig. Det finns ingenting viktigare i livet än du. Och de personer som tog dig från mig kommer jag aldrig någonsin förlåta. Du är och kommer alltid vara min bästa vän, min älskling. Och varje dag drömmer jag om att få tillbaka dig. Det har vart hemska tankar och riktiga lösningar. Men att ta dig från en familj som förhoppningvis älskar dig lika mycket som jag gör känns fel. Jag går här dag ut och dag in och hoppas på att du ska komma tillbaka till mig. Den dagen kommer aldrig komma och jag kommer få leva hela mitt liv med ett hål i mitt hjärta. Jag älskar dig min prins. Nu och föralltid!
