Jag försöker verkligen. Det gör jag. Varje dag räknas och jag älskar dig lika mycket nu som för ett halv år sen. Om inte ännu mer. Jag försöker ta till mig din kärlek och dina ord men det känns inte som du tar det på lika stort allvar. Jag har fantiserat om hur vårat liv skulle se ut tillsammans och haft fåniga planer och ideér. Men det känns som du tror vi lever kvar som 9-åringar. Då man hade en ny kille eller tjej varje dag. Men jag lever inte i det stadiet längre. Jag är redo att släppa in dig i mitt liv och jag skulle göra vad som helst för att du skulle känna detsamma för mig. Tanken på ett liv utan dig gör mig illa mående. Du är en del av mig och när jag inte får känna din närhet känner jag hela tiden en tomhet , en ensamhet som aldrig går att fylla. Jag försöker ha hopp om att allting ska bli bra när du kommer hem. Att det är du och jag mot världen. Att vi gör alla galna saker tillsammans som jag alltid drömt om. Att du ska vara stolt över mig och visa upp mig för dina vänner. Jag vill vara den tjejen. Och inte bara 1 månad eller 2 utan för alltid. Jag gav inte dig en chans till för att du skulle kunna leka med mina känslor och förvänta dig en ny chans om ett halv år. Jag gav dig en ny chans för att du förhoppningsvis ångrar det du gjorde och vill göra allting bra igen. Mitt motto är att alla förtjänar en andra chans. Självklart gäller inte det alla. Men efter att ha haft tid och tänka på det du gjorde så har jag insett att du kan rädda situationen. Jag kan lita på dig igen och om du bara bevisar att du älskar mig så lovar jag att jag ska göra allt för att du ska vara lycklig. Utan dig finns det inget mig. Jag behöver dig för att få luft i mina lungor. Jag älskar dig nu och för alltid och det är dig jag vill dela mitt liv med. Jag vill se oss tillsammans om 60 år också. Glöm aldrig hur mycket jag älskar dig och jag väntar på dig så länge som det behövs. Men om du känner nu att det aldrig kommer bli dig och mig så gör plågan mildare för mig och säg det nu i så fall.
Kom hem snart. Jag saknar dig!
Our song!