För ett år sedan tändes en stjärna så klar på himlen. En stjärna som var så älskad och omtyckt. När denna stjärna tändes på vår himmel försvann en liten flicka på vår jord. En dag så sorgsen och grå. Många tårar föll. En flicka vid namn Alva. För ett år sedan somnade hon in med sina nära och kära vid hennes sida som hela tiden vakade över henne och önskade inget hellre än att hon fyllde sina lungor med luft och öppnade sina ögon. Även om vi böna och bad om att få se hennes charmiga leende, hennes glittrande ögon och det varma skrattet igen så fanns det andra planer för henne. Våran lilla Alva fick sina vingar och gav sig av till andra sidan. Jag hoppas hon har det bra där hon är och att hon får se det mest vackra vattenfall och stjärnfall. Hon kommer alltid att vara min egen ängel. Från första dag hon kom till världen så har hon varit älskad och omtyckt av så många. Jag kommer aldrig glömma hur hon såg ut. Jag glömmer aldrig när hon sprang på gräsmattan i sin rosa klänning som följde henne dit hennes ben tog henne. Att se det ljuva ansiktet och dom ögon man kunnat se in i tills en ny dag grodde var en obeskrivlig känsla som jag nu önskar jag tog vara på så gott det gick. För jag kommer aldrig kunna uppleva det igen. Hon var en sådan prinsessa. Med ett leende som kunnat förvandla kyla till värme, mörker till ljus och onska till godhet. Alla älskade henne och när hon gick bort för ett år sedan så var det inte bara våra tårar som föll utan även allmänhetens. Hon kommer alltid finnas kvar i våra hjärtan och saknaden kommer alltid vara lika stor. När jag ser upp på himlen och en stjärna så klar lyser upp vår värld så vet jag att du är där och vakar över oss. Du min vackra ängel kommer alltid vara närmast mitt hjärta. 15 november 2010 Alva Franzén.
