För drygt 2 år sedan såg jag en flicka som satt och tittade ut genom fönstret i en av skolans korridorer. Flickan hade tårar rinnande ner för sina kinder. Jag beundrade hennes skönhet även när sorgen drogs över hennes ansikte. Tår efter tår rann sakta ner för hennes kinder och hennes ögon var blanka och speglades så vackert av ljuset som kom utifrån fönstret. Jag visste redan då vem denna flicka var. Jag kommer ihåg att jag gick fram och frågade henne hur det var. Jag la armarna om henne och hon grät sina tårar i min famn. När jag satt där med armarna om henne och kände hennes snyftningar så kände jag värme inom mig. Jag kände att jag aldrig ville släppa taget för jag var rädd att jag aldrig skulle få uppleva det igen. Jag var rädd för att aldrig få se in i hennes ögon och aldrig få visa upp henne för världen. Men efter den dagen så var det inga fler salta tårar som slösades. Varje dag mötte jag ett leende som var värt alla pengar i världen. Att få se henne skina upp som den sol hon var gjorde mig till en mer glad och positiv människa. Jag var inte den ljusaste färgen i kritasken på den tiden. Men för var dag som jag spenderade med denna ängel så blev nyanserna mer ljusa och starka. Även om denna flicka levde ett svårt liv då så visade hon sig alltid stark för mig och fanns där varje gång jag föll. Under dessa 2 år har jag ALDRIG tvivlat på att lämna henne. Hon är mitt ljus , hon är mitt hem. Hon är mitt allt. Jag har så många minnen som aldrig någonsin kommer försvinna ur mina tankar. Jag har delat både skratt och tårar med henne och många av hennes ord stannar kvar härinne. Bilden av henne när hon tar min hand och ler kommer alltid förbli där. Jag visste och jag vet att för varje dag som går kommer jag aldrig sluta älska henne. Vad som än händer i framtiden så kommer min hand alltid stanna kvar i hennes. Även om hon inte tar emot den och även om någon annans hand placeras där så kommer jag vänta på henne och erbjudandet kommer alltid finnas kvar. Hon kommer alltid kunna återvända till mig och jag kommer aldrig svika henne. När hon en dag faller ska jag stå redo och fånga henne. Jag kommer aldrig kunna göra henne lycklig på det sättet hon gör mig lycklig men jag kommer alltid kämpa för att det ska bli så. Denna flicka jag mötte för två år sen med tårar rinnande ner för sina kinder heter Elin Nilsson och nu två år senare är hon flickan som gör mina dagar värda att leva. Hon är flickan som får mig öppna ögonen för världen och möta ljuset. Det finns många bilder i vårt album men många många fler kommer det bli. Jag älskar henne så ofantligt mycket och det kommer jag göra enda till den dagen då jag vandrar ner i graven. Elin Olivia Nilsson är den bästa vän en människa kan ha och jag har fått uppleva det i 2 år och hoppas det blir 100 till!
