Just for us two...

Jag tycker det är orättvist att jag ska vara nere på min egen födelsedag. Jag tänkte att jag skulle komma ifrån det nu när jag får alla dessa fina kommentarer med gratulationer och vackra ord från härliga vänner. Men istället dyker gammalt problem upp och jag sitter med klumpen i halsen och försöker glömma det förflutna. Jag har sett fram emot den här dagen så länge för jag ska ha det som en ny start. På min 16:de födelsedag ska jag sudda ut allt det sämre förfluta och istället börja om från ruta 1. Jag ska ta bort alla tecken och bevis på det gamla livet och istället bara tänka framåt. Jag ska gå med ett leende på läpparna när jag är glad men om jag är orolig för någonting eller om jag känner mig nerstämd så ska jag visa det direkt så jag kan få hjälp.Istället för att dra på sig masken och låtsas som ingenting har hänt. Men meningen var inte att jag skulle skriva om hur jag ska gå framåt utan detta inlägget handlar mer om att jag känner mig så fruktansvärt ensam. Alla i min tillvaro har nära och kära dom kan pussa på munnen och säga hur mycket dom älskar varann. Dom kan ta det där härliga kvällsdoppet och hålla hand medans dom promenerad längst stranden som skuggor i solnedgångens utslitna strålar. Dom kan prata om allt mellan himel och jord och jaga varann på det där barnsliga sättet som alla par någon gång gör. Man kan komma hem sent på kvällen och lägga sig i sängen till en film och hålla om varann för att man hela tiden vill känna sin älskades närvaro. Man somnar tätt intill varandra och när man vaknar upp morgonen efter så håller man fortfarande sig tätt intill sin partner. Det finns ingen skönare känsla än att vakna och se på sin pojkvän/flickvän när den sover. Man slappnar av mer och mer för varje andetag man ser att personen tar. Att sedan smeka honom ömt på kinden och dra fingrarna genom hans hår och försiktigt väcka honom med en öm puss och se honom vrida sig irriterat och kämpar för att få upp ögonen och möta dagen. Att se ett leende sprida sig över hans läppar när han ser mig sitta på sängkanten och känna mig som världens lyckligaste tjej. Att han drar ner mig i sängen och håller om mig och berättar om drömmen som han så suddigt minns störde honom under nattens tysnad. Att få uppleva dessa små detaljer med en person man älskar så otroligt mycket kan göra att ens liv förändras helt och hållet. Jag har känt denna känslan för en person i mitt liv och även om hårda ord sårar och sveket var störren jag trodde så kan mitt hjärta inte sluta slå extra slag för honom. På mina läppar får jag fram "jag älskar honom" Jag kommer ihåg hans röst så väl. Hans andetag som så mjukt värmde min nacke och hans skratt som fick mig att drunkna i välbehag. Mitt hjärta slog så hårt mot min bröstkorg att min enorma förälskelse i denna vackra skapelse nästan blev obehaglig. Men jag vande mig vid tanken på att kärlek är smärtsamt. Jag ville verka kall. Låtsas som att jag inte brydde mig längre. Fortsätta mitt liv som förr. Men riktigt så enkelt var det inte. Jag vill ej leva i en lögn och jag vill inte behöva gå och undra vad jag gjorde fel så hur vi än löser det så måste jag få se honom en sista gång eller så blir det första gången på ett långt kapitel. Hur det än blir måste jag få veta sanningen. Jag kämpade för kärleken i 2 år och när jag väl fick min dröm prins så va det någonting som gick snett och jag förlorade allt. Och inte bara de att jag stog ensam kvar , när han lämnade mig tog han även mitt hopp om att hitta kärleken igen med sig. Jag har försökt göra mig av med det som finns kvar av honom men det är som att det är fastklistrat i handflatan. Jag kan inte släppa det sista ifrån dig. Jag tycker det är jobbigt och leva ensam när alla runt omkring mig har en hand att hålla och delar på ett och samma hjärta. Jag har ett stort hjärta som jag älskar alla mina vänner och familj med, men i mitt hjärta är det ett stort tomt hål och där skulle din bit suttit. Där skulle tro, hopp och kärlek placeras ut. Jag har så mycket mer och skriva om men detta får räcka för idag. Mer orkar ni nog inte mata in. Dom flesta fattar nog ingenting av detta. Men tro mig när man väl fattar så kommer ni kunna mig från alla vinklar. Jag ska försöka sova lite nu eftersom det är min dag idag och jag ska sitta och vara trevlig på kalas senare idag. Förlåt för att ni fick höra detta men jag kunde inte skriva allt i en dagbok. Vi hörs senare.

Don't Ever Take Anyone For Granted..
because you never know

when you might lose them