Jag föddes 1995 den 3 juli och döptes då till Amanda Carin Karlsson. Jag var en liten tjock skrutt som skrek hela dagarna och var allmänt jobbig. Nu har det gått 15 år och jag går i 9:an , jag heter Amanda Carin Scherbetz och går igenom en hel del som är både jobbigt och bra. Jag har velat begå självmord i 3 år men försöker sakta men säkert komma ur det. Jag får hjälp av alla och jag har helt fantastiska vänner som hjälper och stöttar mig. Jag får hjälp av socialen och av BUP. Jag och mitt huvud kommer inte riktigt överrens. Men mitt huvud har lite mer ork än vad jag har så jag lyder och följer. Vilket inte alltid leder till det bästa. Men jag försöker kämpa och jag tycker det går bra. Jag vill inte bli inlåst i ett rum där jag är övervakad 24/7 och inte får träffa någon eller göra vad jag själv vill. Så när jag går upp varje morgon biter jag ihop och försöker göra dagen till den bästa. Jag är singel och det är både bra och dåligt. Jag tycker det är skönt att inte ha någon pojkvän så jag kan göra vad jag vill när jag själv känner för det. Men det känns också ensamt att inte ha någon vid min sida som älskar mig. Jag lever i en mardröm men med hjälp av mina vänner, min familj och massa andra runt om så försöker jag vakna och lära mig hur verkligheten fungerar. Det var alltså dag ett *presentera mig själv*
Deprimerad
Okontrollerbar
Gjorde vad som helst för att få slut på de.
Kände mig ensam
Tänkte mycket
Men försökter hitta något bättre
Kände mig gladare
Och kämpar nu för något bättre!